saralundell

Det är tänkt att jag ska träna idag, det tänker jag inte göra. Jag har toltalsabbat min naglar och fingrar idag.

Har i alla fall fått låna en UF-pärm tills vidare då vår är spårlöst försvunnen :s Lite ljus i mörkret i alla fall :)

Nu vill jag fläska Max, men blööeeh har inte råd med sånt egentligen.. Och Saras planerade julklapp var på tok för dyr.. 249:- överstiger 100kr-gränsen litegrann :( Då vette fasiken vad jag ska köpa.

Nu är min pojkvän less på mig, men det har jag nog gjort mig förtjänt av..

JAG LÄNTAR TILLS UF KOMMER IGÅNG!

Pussssss,
ses på skolan typ

Idag skulle shapa upp då det gäller skolan. Gick ju bra.. var inte ens där. Blir så jävla förbannad, särskilt på att jag inte kan somna oavsett hur trött jag är. Och jag orkar helt enkelt inte kliva upp när jag har sovit 2-3 timmar.. VARFÖR KAN JAG INTE BARA FÅ SOMNA SOM VANLGIT FOLK?!

Idag ska jag börja på friskis igen, ska låna pengar av syster för att ha råd. Hatar att låna. Och orkar inte träna. Inte nu när jag inte har varit i skolan då dagens scenario blev förstört. Det känns så bra när det går som planerat. Men alltid alltid ALLTID lyckas jag ju förstöra. När ska jag inse att sova några timmar till inte kommer minska min ångest? Det enda som kan minska den är att uppfylla de där jävla föreställningarna jag har dagen innan. De där som involverar gå till skolan och ta emot klagomål för att jag inte varit där. Klagomålen blir inte mindre för att jag varit hemma ännu en dag och sovit.

Jag är fan 20 år, det är bara att ta sig hårt i kragen tills det inte gör ont längre. Och idag orkar jag inte det.

Alltför ofta undrar jag varför alla andra lyckas så bra jämt, oavsett vad det är? Skola, vänner, jobb och förhållanden. Nu är det mest förhållandedelen jag spekulerar i, eller snarare kanske fasar för.. Vad har de som inte vi har? Eller var det vi som var för desperata? Eller kommer vi att lära oss? Eller blir det inte bättre än såhär? Det sista tror jag inte alls på egentligen, jag vet ju av erfarenhet att det kan vara mycket bättre än såhär..

En sak bara som att jag kan skriva det här utan diskussioner då min pojkvän inte ens vet att jag har en blogg. Det är ju inte så att jag har försökt hålla den hemlig.

Det kan aldrig vara ett bra tecken, tyvärr..


Yours truly,
Sara

Brevbäraren plingade nyss på och frågade "Är du samma Lundell S som bor på Rundvägen 7a?" Och det var jag ju, sa att jag skulle adressändra och det tyckte han var en bra idé (a) ehe. Vet dock inte vilket lägenhetsnr jag hade där.. :s Ska fråga min boendestödjare om hjälp senare idag. Hon kan säkert hjälpa mig :) Jag tror för övrigt att jag ska köpa blommor åt henne innan :) Det förtjänar hon, så som hon har försökt hjälpa mig :)

Pusshej!

Städa ur lägenheten igår var ett jävla straff. Fy & fan. Men nu är det klart, tack och lov för det. Tog ju bara cirka 13 arbetsamma timmar.. Nu är det bara det läskigaste kvar.. att jag saknar en hemnyckel.. (a) Ska träffa min boendestödjare Therse för sista gången imorn, hon skulle ta reda på vem jag skulle ringa till om den borttappade nyckeln. Jag hoppas jag slipper prata med någon (oddsen är dock otroligt låga) och bara får en svindyr faktura. Men sak samma, så småningom bli den betald och då kommer ett halvt berg rasa från mina axlar. Thank god for that.

Det är skrattretande att se sig om i lägenheten och se prylar i oändlighet, eller mest kläder. Men det gör mig faktiskt inte särskilt stressad eller less :) För snart bor VI här och inte bara Niklas. Snart kommer det stå "Lundell S, Norberg N" på dörren. Och det gör mig lycklig :'D