saralundell

Ungefär ett år sen jag skrev, jag tror jag vet varför faktiskt. Jag tänker för mycket när jag skriver. Vem fan bryr sig egentligen? Det är ingen uppsats, essä eller något annat äckel. Men ändå, det vore nästan bra om en blogg var läxa. Eller ja, jag skulle behöva lära mig göra läxorna. ELLER ÄNNU HELLRE LÄRA MIG GÅ TILL SKOLAN. Varje morgon innan jag går och lägger mig kollar jag på schemat och planerar vad jag ska göra den kommande skoldagen. Men sen ringer väckarklockan, jag vaknar(OMG?!) men kliver jag upp? Nej. Jag ställer fram klockan och ignorerar när det ringer. Jag märker knappt att det ringer men även när jag märker det vill jag bara krypa under täcket och dö. Jag förtjänar inte så goda förutsättninger, hell no. Okej, när jag växte upp var de inte mycket att hurra för. Men inte fan kan jag klaga på det nu. Jag är kapabel att få bra betyg, jag fattar det inte bara själv och hävdar att jag har glömt bort hur man pluggar. Sure, det har jag ju också. Men det är väl tamefan bara att lära sig igen. Om jag ska baka chokladmuffins och har glömt receptet, nog fan kan jag väl ta reda på då hur man gjorde. OCH DET ÄR EXAKT SAMMA JÄVLA SAK! Blir så jävla less.. :@

Nu är jag hemma från skolan och jag har massa saker att göra, men varför gör jag det inte? Varför gör jag inte något alls? Vad hände med de 10 000 steg/dag, priolistorna med läxor, vikta kläder som inte kommer längre än till sängen, rengöringsmedel att städa ur lägenheten med? Vad händer?

SÅ JÄVLA SVÅRT KAN DET OMÖJLIGT VARA!!!

Nu är jag förbannad, hejdå.